Lars Calmfors och sedlar
Foto: TT

Calmfors: Bra med ökade löneskillnader

Publicerat av Henrik Sjögren

Att inkomstklyftorna i Sverige har ökat är inte något problem – det har varit gynnsamt för sysselsättningen. Men löneskillnaderna mellan medel- och låginkomsttagare behöver öka ännu mer för att fler ska komma i arbete. Det anser professor Lars Calmfors, med anledning av en ny rapport.

Inkomstklyftorna ökar snabbare i Norden än i övriga länder. Men det är inte löneskillnaderna som har ökat. Sverige har fortfarande en av världens mest sammanpressade lönestrukturer. Den stora skillnaden har blivit mellan den som har och den som inte har arbete. Det visar årets utgåva av Nordic Economic Policy Review, Increasing Income Inequality in the Nordics, som ges ut av Nordiska ministerrådet.

– Inkomstskillnaden mellan att ha och inte ha arbete har ökat drivkrafterna för sysselsättning, vilket enligt min mening har varit önskvärt, även om man kan diskutera förändringarnas storlek. Men skillnaden i lön mellan medianen och lågutbildade behöver också öka, säger professor Lars Calmfors, huvudredaktör för rapporten.

Ökad spridning sedan 90-talet

Rapporten visar på en ökad spridning i disponibla inkomster i de nordiska länderna sedan början av 1990-talet. Enligt Lars Calmfors är det viktigt att hålla isär begreppen skillnader i lön och skillnader i disponibla inkomster, alltså inkomster efter skatt och transfereringar.

– Lönespridningen har bara ökat marginellt i Sverige till skillnad mot i USA och andra anglosaxiska länder. Det stämmer alltså inte att ökade inkomstklyftor i Sverige skulle bero på globalisering, teknisk utveckling eller att facken har blivit svagare, säger Lars Calmfors.

Men inkomstskillnaderna har ökat mellan mitten och botten av inkomstfördelningen. Det hänger samman med ökade inkomstskillnader mellan dem som har och dem som inte har arbete.

– Lägre disponibla inkomster för arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade i förhållande till dem som arbetar var resultatet av en medveten politik från förra regeringen. Dels att dra ner ersättningsnivåerna och dels införandet av jobbskatteavdraget som har gynnat de som arbetar.

Lars Calmfors menar att denna utveckling har varit gynnsam för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det har bidragit till en god sysselsättningsutveckling och det har hållit emot en vidgning av skillnaden i arbetsinkomster (före skatt och transfereringar) eftersom vi har fått in fler människor i jobb.

– Min personliga uppfattning är att vi hade för små inkomstskillnader tidigare och att vi behövde stärka incitamenten för arbete. Det behövs en tydlig skillnad i inkomst mellan att jobba och inte jobba. Men däremot tycker jag inte att denna skillnad behöver öka ännu mer, säger Lars Calmfors.

Lönespridningen behöver öka

Däremot kan lönespridningen i nedre halvan av lönefördelningen behöva öka, menar Lars Calmfors.

– Jag menar att kollektivavtalens minimilöner skulle behöva minska. Det skulle göra det lättare för företagen att anställa och därmed underlätta för fler att komma i arbete. Trösklarna in på arbetsmarknaden är för höga och vi behöver få in fler i sysselsättning.

Enligt Lars Calmfors borde parterna förhandla fram permanent lägre löner för permanenta nya lågkvalificerade jobb, så kallade ”enkla jobb”.

– Permanenta subventioner skulle bli mycket dyrt. Det är en sak att ge tillfälliga subventioner, men om det ska vara permanenta enkla jobb så måste anpassningar ske på lönesidan.

Fler pensionärer ger större skillnader

I rapporten framkommer också att en av orsakerna till de ökade inkomstskillnaderna beror på fler ensamhushåll och fler pensionärer. Men det senare behöver inte vara något problem enligt Lars Calmfors.

– Vi har fått fler äldre. Pensionsinkomster är lägre än arbetsinkomster. Det är en naturlig följd av att vi har fler pensionärer, så detta är inte i sig något fördelningsproblem.

Rapporten visar också att det absoluta toppskiktets inkomster ökar mer än de övriga. Det beror enligt rapporten på två saker. För det första har kapitalinkomsternas andel av de totala inkomsterna ökat. För det andra har kapitalinkomsterna blivit mer ojämnt fördelade. Det beror i sin tur på att aktieutdelningar och kapitalvinster, som är koncentrerade till toppen av inkomstfördelningen, blivit allt viktigare i förhållande till ränteinkomster. Lars Calmfors betraktar detta med viss oro.

Vad är problemet toppskiktet drar ifrån?

– Det är en svår fråga. Det är bra för entreprenörskap, risktagande och innovationsförmåga att det finns goda möjligheter att tjäna mycket pengar. Men frågan är om toppinkomsterna behöver öka så mycket. Tycker man att det är ett problem, så ska man fundera på beskattning av kapitalinkomster.

Vilken typ av beskattning skulle du föredra?

– Om man ser kapitalinkomstskillnader som ett stort problem förordar jag ett återinförande av fastighetsskatten. Helst borde den göras progressiv. Det finns en stor korrelation mellan värdet på fastighetsinnehav och inkomster. Fastighetsbeskattning är en effektiv form av beskattning. Placeringar i bostäder är gynnas i dag skattemässigt i förhållande till banksparande och sparande i aktier. Det snedvrider incitamenten för sparande och investeringar.

Hur ser du på dagens subventioner och arbetsmarknadsåtgärder?

­­– Det är viktigt att subventioner är tillfälliga och att arbetslöshetsersättningen trappas av över tid för den som är arbetslös. Ersättningarna bör också vara utformade så att incitamenten för att söka arbete effektivt förstärks över tiden. Jag är kritisk till extratjänsterna eftersom den genom sin utformning träder i kraft när en person har varit arbetslös länge. Det skapar incitament att vara kvar i arbetslöshet tills man får en extratjänst, eftersom man då får kollektivavtalsenlig lön.

Någon annan lönesubvention som du är kritisk till?

– Nystartsjobben har problem med träffsäkerheten eftersom de förmodligen i alltför stor utsträckning går till personer som kanske inte behöver dem. Detta eftersom de utgör en rättighet för långtidsarbetslösa och inte fördelas efter anvisning från Arbetsförmedlingen, vilket skulle göra det lättare att prioritera dem som står allra längst från arbetsmarknaden.

Henrik Sjögren

Publicerad av Henrik Sjögren den 2018-05-21 - 11:25  #Politik #Kollektivavtal #Lön #Lönebildning