Thomas Erséus, vd, Almega
Foto: Sören Andersson

Almega representerar omkring 11 000 företag och ska teckna drygt 130 kollektivavtal i ett 60-tal branscher. Det saknas inte utmaningar på Thomas Erséus nya jobb.

Almegas nya vd: Städare ska inte kunna stänga kärnkraftverk

Publicerat av Daniel Mellwing

Varselskurar och missbruk av konfliktvapnet. Det är saker som oroar Almegas nya vd Thomas Erséus inför stundande avtalsrörelse. ”Jag ifrågasätter att ett fack med små medel kan förstöra stora värden för väldigt många”, säger han i en längre intervju.

Konjunkturen viker, produktiviteten sjunker och det larmas om stigande arbetslöshet. Samtidigt har flera fackförbund, bland annat Pappers och Kommunal, redan varit ute och flaggat för att de kommer att kräva rejäla löneökningar. Och förbunden inom 6F (Seko, Fastighets, Byggnads, Målarna och Elektrikerna) har också varit tydliga med att de inte tycker om att industrins så kallade märke ska kunna begränsa deras löneökningar.

Det är i den miljön som Thomas Erséus kliver in som ny vd för Almega och ska hantera sin första avtalsrörelse. Almega representerar omkring 11 000 företag och ska teckna drygt 130 kollektivavtal i ett 60-tal branscher som rör knappt en halv miljon medarbetare. Så det är inte brist på utmaningar.

Pedagogisk utmaning

När Arbetsmarknadsnytt träffar Thomas Erséus på kontoret på Sturegatan i Stockholm har han hunnit vara på sin nya position i sex veckor och är ödmjuk inför uppdraget. I bagaget har han 25 års chefserfarenhet från näringslivet, senast från Ericsson. Han menar att det är en pedagogisk utmaning att förklara att tjänstesektorn och industrin måste klara av att konkurrera internationellt för att Sverige ska må bra, och för att företagen ska kunna skapa jobb och behålla medarbetare.

– Vi är ett litet land och är konkurrensutsatta på en global marknad. Vi måste kunna bära de kostnader som vi får på oss, säger han och ser bekymrad ut.

Thomas_Erseus 2
Foto: Sören Andersson

Thomas Erséus har varit vd på Almega sedan i augusti i år.

Statistik från Eurostat visar att arbetskraftskostnaden per timme i Sverige är tolv procent högre än i Tyskland och 20 procent högre än i KIX-länderna (OECD-länderna plus Brasilien, Indien, Kina och Ryssland), berättar han. Och med tanke på att produktivitetsförbättringarna efter finanskrisen i princip har uteblivit så är utrymmet för löneökningar kraftigt begränsat, fortsätter han.

– Det här är naturligtvis saker som påverkar våra ingångsvärden. I det här läget måste vi ha återhållsamhet och värna om svensk konkurrenskraft, säger han. 

Orolig för låglönesatsning

Thomas Erséus är orolig för att LO-kollektivet ska komma med krav på något slags låglönesatsning för att trycka upp ingångslönerna utan att vilja räkna in det i totalkostnaden. Enligt Almega hände just detta under förra avtalsrörelsen och det blev en hel del tuffa bataljer. Märket, som industrin sätter, måste respekteras, konstaterar Thomas Erséus.  

– Det måste finnas en prislapp på allting, oavsett om det heter arbetstidsförkortning, låglönesatsning, kompetenslyft eller vad det nu må vara. I grunden är jag öppen för att diskutera, men då måste allt upp på bordet och det måste sättas en prislapp på varje del, säger han.

Han lyfter vikten av en god samtalston mellan parterna, men är medveten om att tonläget under tidigare avtalsrörelser har varit högt på Almegas avtalsområden. Och att varslen har haglat in, inte minst från Seko och Fastighets. Konfliktvapnet har till exempel använts så att ett fåtal städare har kunnat hota kärnkraftverk och tunga industriverksamheter.

– Jag ifrågasätter att ett fack med små medel kan förstöra stora värden för väldigt många. Det borde finnas tydligare regelverk kring proportionalitet, helt klart, menar Thomas Erséus och upprepar vikten av att arbetsgivare och fack jobbar för att hitta gemensamma nämnare istället för att bråka.

Ringhals
Foto: Adam Ihse / TT

Det var i början av 2017 som fackförbundet Fastighets varslade städare på Ringhals kärnkraftverk.

Däremot har han inga problem att sätta ned foten, om det skulle behövas.

– Jag kan vara väldigt bestämd i mina åsikter, men tror att man vinner respekt genom att vara saklig och ha en konstruktiv dialog. Men visst, får man inte respons, då får man ta i lite mer från tårna. Men det ska inte vara utgångspunkten, säger han.

”Märket skapar trygghet”

Att vissa fackförbund har varit ute och kritiserat den konkurrensutsatta industrins lönenormerande roll har han svårt att förstå, eftersom inga konkreta alternativ än så länge har presenterats.

– Märket har varit bra för Sverige. Jag tror att märket skapar en trygghet både hos arbetsgivare och på den fackliga sidan. Det finns något att förhålla sig till och man behöver inte vara lika rädd att vara förloraren i den här långa förhandlingsresan, säger han.

Det är bara att jämföra med hur det såg ut innan Industriavtalet kom på plats, menar han. Då var det huggsexor och luft i plånboken.

– Vi hade kraftiga nominella löneökningar i Sverige men inga reallöneökningar. Inflationen stack i väg och vår konkurrenskraft minskade, säger han.

Tjänsteföretagen är ofta leverantörer till industrin och möter därför indirekt samma konkurrens. I många fall går det knappt att skilja på industri- och tjänsteföretag, de är beroende av varandra, menar Thomas Erséus och pekar på att tjänstesektorn faktiskt står för betydligt fler jobb än vad industrin gör. Samtidigt berättar han att tjänsteföretagen i många fall är mer utsatta än vad de traditionella industriföretagen är eftersom de är mer personalintensiva. Landar märket för högt finns det inte mycket att göra.

Thomas_Erseus 3
Foto: Sören Andersson

Indirekt är tjänsteföretagen redan med och sätter märket, resonerar Thomas Erséus.

– Industriföretagen har flera sätt att tjäna pengar på. De kan göra förbättringar, pressa priserna på insatsvaror, laborera med importen och så vidare. Men för tjänsteföretagen är det enda förädlingsvärdet medarbetarna. Hamnar vi fel i avtalsdiskussionerna så blir det snabbt väldigt kostsamt, säger han.

Så borde inte tjänstesektorn vara med och sätta märket?
– På ett sätt är kan man säga att vi indirekt redan gör det. Vi representerar som sagt många företag och har totalt sett drygt 130 kollektivavtal som omfattar nästan en halv miljon människor, och utgör alltså en stor del av ekonomin. I de här styrelserna jobbas det fram vad de vill ha ut av en avtalsrörelse. Det kan handla löneökningar men även andra saker som är viktigt för konkurrenskraften, som såklart varierar mellan alla våra branscher. Allt det här för vi ju in i dialogen på arbetsgivarsidan om vilket märke som industrin och ekonomin tål, säger han.

– Men visst, vi kan inte få gehör för allt, säger han.

Skadligt att Riksbanken lägger sig i

Delar av tjänstesektorn går fortfarande starkt trots konjunkturen och lönekostnaderna, till exempel it- och telekom, visar Almegas senaste tjänsteindikator. Men tjänsteföretag som jobbar närmare hushållen eller byggverksamhet har det betydligt tuffare, berättar Thomas Erséus som är förundrad över vissa fackförbunds tidiga utspel om höga löneökningar. Men det är inte de som irriterar honom mest.

– Jag är mer förundrad över att olika typer av banker kommer med sina rapporter eller att Riksbanken går ut och säger att det behövs löneökningar. Det är helt fel, det är inte så man ska göra. Ordningen är att parterna ska prata med varandra om de här sakerna, utan Riksbankens ”hjälp”, säger han.

Att Riksbanken lägger sig i lönebildningen kan vara direkt skadligt, varnar han.

– Riksbanken har rollen och verktygen för att faktiskt importera inflation till Sverige och påverka kronans värde. I princip är det ju bara den argentinska peson som har gått sämre än den svenska kronan den senaste tiden, och det är kanske inte i den klubben som vi vill att Sverige ska hålla till. Sådana här saker försvårar såklart avtalsförhandlingarna, säger han.

Berömmer politiker som håller sig borta

Däremot ger han beröm till politikerna för att de verkar hålla sig borta. Inte minst när det gäller LAS-frågan.

– Jag tycker att det är smart av politikerna att ge parterna chansen att ändra LAS men samtidigt lägga revolvern på bordet och säga att kommer ni inte överens så kommer det en lösning lagvägen. Morot/piska-modellen kan nog funka i det här fallet, säger han.

Thomas_Erseus 4
Foto: Sören Andersson

"Det är synd att principöverenskommelsen kring etableringsanställningar inte gick i lås när vi hade goda år, det finns en stor frustration kring detta", säger Thomas Erséus.

Thomas Erséus menar att flexibiliteten på arbetsmarknaden måste öka, men att parterna har goda möjligheter att hitta lösningar som kan göra skillnad i en tid när digitaliseringen och den tekniska utvecklingen går allt snabbare. Tjänstesektorn ligger långt fram, det pratas AI och jobben förändras i rask takt.

– Den här utvecklingen kommer att fortsätta samtidigt som vi behöver jobba längre. Det innebär alltså att människor kommer att behöva hantera teknikutvecklingen längre upp i åldrarna. Människor kan inte utbilda sig till ett yrke som de har livet ut. Istället kommer de att få dela upp livet i olika faser där de måste vidareutbilda sig hela tiden. Kompetensutveckling, kompetensskifte och matchningsfrågor kommer att bli viktiga i framtiden. Om LAS-förhandlingarna landar rätt och lösningarna blir klokt formulerade så kan det bli en nyckel i den här omställningen, säger han.

”Måste gå snabbare att få människor i jobb”

Samtidigt säger han att situationen i dag är ohållbar.

– Det är otäckt när man tittar på arbetslöshetssiffrorna, eftersom det då blir uppenbart att vi inte riktigt lyckas ställa om människor. Jag tror att det läggs för lite krut på att ställa om människor som bara behöver en liten insats för att få ett jobb. Det måste gå snabbare att få människor i jobb så att de kan bidra med tillväxt och skatteintäkter, säger han.

Då skulle det finnas mer kraft för att ta hand om de som står längst från arbetsmarknaden, menar han. Men samtidigt ser han att gruppen växer och rör sig allt längre bort. Gapet mellan inrikes och utrikes födda stiger snabbare i Sverige än i något annat EU-land och det vore det olyckligt om ingångslönerna steg ytterligare, konstaterar han.

– Jag ska inte säga att tåget har gått, men det blir ju allt mindre intressant ur ett företagarperspektiv att anställa lågproduktiva personer när konjunkturen avmattas. Det är synd att principöverenskommelsen kring etableringsanställningar inte gick i lås när vi hade goda år, det finns en stor frustration kring detta, säger han.

Daniel Mellwing

Publicerad av Daniel Mellwing den 2019-10-09 - 10:53  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #LAS #Industriavtalet